Stockholm imorgon!
Jag lämnar packningen för en stund och går ut. Stigen jag går på slutar abrupt i vatten. Massor med vatten. Skogen har förvandlats till en sjö.
Jag viker av och går vid sidan om. De låga hallonsnåren greppar efter mina byxor. Snart kommer man inte att kunna gå här längre. När löven slår ut kommer den skapa en barriär av sly och grönska.
Nu är det mest en grå-brun skala som dominerar. Regnet hänger i luften och himmelen är upprorisk. Stora mörka moln i olika nyanser, men solstrålar sipprar fram ibland och färgar kanterna gyllene.
Jag inser att jag måste gå samma väg som vi alltid gick förr. Här någonstans måste stigen ha legat. Att det kan förändras så på en handvändning.
Då stod här stora granar och marken täcktes av tjock kuddig mossa. Här och var fanns små gräsbeväxta gläntor, och hade man tur kunde man hitta smultron.
Det var innan Gudrun kom och fällde skogen i ett andetag. Drog upp träden med rötterna och slängde dem till marken i en omöjlig plockepinn.
Nu åker jag här ifrån ännu en gång. Imorgon åker jag till Stockholm för någonting nytt. Jag kliver rakt in i det nya med en förväntansfull spänning och ett leende på läpparna.
