livetkanske

Varför, varför, varför?!! Varför ska det hända? Varför ska det hända mig, och just NU? Livet var härligt här i Mayrhofen. Jag visste vad som gällde och min hjärna kunde på något konstigt sätt koppla av en sekund. Just när jag lever livet i min bubbla ska någonting komma som kracshar hela skiten.

Det var en vanlig solig söndag och jag åkte med R upp till parken på morgonen. De andra skulle komma senare.
Självklart händer det som inte får hända. Jag vägrar att tro det först men när jag känner en stor bula på axeln som inte varit där förut måste jag inse. Axeln är ur led.
Även fast jag inte vill blir det en resa till sportkliniken i Mayrhofen. Resan i liften ner till ambulansen är den värsta resan jag varit med om. När ambulanspersonalen frågar hur ont jag har på en skala mellan 1 - 10 skulle jag kunna skrika rätt ut. "Jävla jubelidiot, fattar du inte!?" Men han gör ju brar sitt jobb så jag håller käften.
Sedan försvinner jag in i morfindimman. Ambulansfärden, och tiden på sjukhuset minns jag mest som lösryckta bilder där jag befinner mig i något grötigt, sluddertillstånd. Men när jag sedan vaknar upp till beskedet "armen i stillhet i tre veckor och sedan röntga om", rasar allt samman. Jag sitter som förstummad. Men jag är ganska bra på att hålla minen.

Nu blir det hemresa. Hopplös. Faild. Jag låtsas att jag tror på ödet. Det här har säkert en mening som leder till något annat sedan. Jag intalar mig själv att det är så det är.