Galen
Det kan inte leda till mycket annat än att jag tillslut kommer ligga på golvet och fäkta med knytnävarna. Jag blir galen! Snart skriker jag rätt ut, sparkar, slår. Jag vet inte vad jag vill, OCH jag vill tusen saker på samma gång.
Det som jag har syltat in mig i just nu är Alperna, och kanske främst st Anton.
Tanken att åka neråt och säsonga fanns redan i höstas men vi trodde då att det var försent och slog bort funderingarna. Sedan kom det annat i vägen.
Men tanken på iallafall EN skidvecka har jag inte kunnat slå bort. När det nu börjar närma sig har jag inte en endaste kompis som är inne på den banan. Pengar och tid tryter.
Jag sitter och tittar på bilder och videoklipp, läser bloggar och drömmer mig bort. Jag vill åka dit nu. Och jag vill stanna där resten av säsongen. Kollektivlivet med skidbums, partynätter, galna upptåg och framförallt underbar skid- och snowboardåkning lockar som bara den. Tanken sitter fast i min hjärna och tycks omöjlig att slå bort.
Men, om det var sent innan, borde det ju vara helt åt helvete försent nu. Men samtidigt, vem vet, folk åker kanske hem, byter jobb och har sig. Det borde inte vara omöjligt.
Ingen verkar vara på min ide, och vågar lilla jag åka alldeles ensam? Finns det verkligen jobb?
Men å andra sidan, kunde man trycka in sig i ett boende hos några säsongare, skulle även ett par veckor vara underbart!
