livetkanske

Mina pennor har en benägenhet att försvinna. Men det är kanske inte något konstigt eftersom mitt rum ser ut som det gör. Jag håller på att packa. Eller, ryggsäcken står på golvet mitt i röran av saker som ska, och som inte ska med. Jag hatar det och jag älskar det på samma gång. Men just nu känns det underbart! Världen ligger framför mina fötter. Jag har en vag plan som är min trygghet. Mayrhofen blir resans första anhalt, det vet jag men sedan är allting öppet.
Eftersom ingen i min bekantskapskrets kunde följa med så blev det till att klara sig själv. Jag har hittat ett resesällskap och jag har bokat en biljett. Resten får tiden utvisa.  
Det ända jag kan lova är att jag ska leva livet fullt ut, nu jäklar ska det åkas! Alperna here I come!