Kanske ett svar
Snön lyser upp mer än vad man tror. Den glittrar och glänser i ljuset av alla stjärnorna. Jag pulsar ut i snön på åkern, i skogskanten. Ånga bildas vid varje andetag. Skogen ligger beckmörk vid sidan av mig. Men snön är vit, lysande och mjuk. Stilla och tyst ligger den där. Den tycks ha kännedom om gåtor av alla de slag, och sjunger ljudlöst sin melodi om svaren på de tusen frågorna.
Jag höjer blicken mot skyn. Sträcker upp armarna mot den välvda kupolen högt, högt där ovanför. Sammetstaket med silverglittret. De tittar ner på mig. De ser mig. Jag vill förstå. Jag vill veta. Jag skriker rakt ut. Min stämma tonar bort och försvinner i det oändliga. Jag sträcker armarna längre och längre upp. Ställer mig på tå. Jag vill omfamna det oändliga med all dess skönhet.
