Fryser
Insvept i det stora täcket. Ihopkurad med musiken i min värld. Anstränger mig för att sluta skaka. Ibland känner jag mig liten, så liten. Obetydlig. Ingenting. Ensam under ett stort täcke.
Allting är stort, så stort. Spektrum av färger spelar i mitt synfält. Verkligheter så vackra som hägringar, som suddas ut vid finaste vindpust. Jag lever i möjligheternas verklighet. Världen är min, marken fri att utforska. Där ligger den lockande. Den viskar mitt namn och jag känner min plikt. Suktar efter känslan som örnen, ensam högt där uppe. Kung över tillvaron.
Men valmöjligheterna tycks oändliga och världen enorm. Mitt i folkvimlet känner jag mig vilsen. Var hör jag hemma? Var finns tillståndet, platsen, ögonblicket då jag kan känna mig trygg?
Blicken fäst vid de rödgula lågorna. Hypnotiserad, lungnande. Elden
värmer mig och ger själen en slags ro.
