livetkanske

Som spjut hänger de från taken. Sylvassa vapen som närsomhelst skulle kunna falla ner i huvudet och döda den som har vägarna förbi.
Folk slår istapparna från fönsterkarmen och sopar snön från taken. Annars finns en risk att de rasar in. Det skottas och de körs iväg. Lass efter lass med snöberg transporteras bort från staden. Det stånkas och det stönas. Det klagas på halka, kyla och all snö som bara dumpar ner.
Jag är nöjd. Det är vackert. Idag skiner dessutom solen. En ovanlighet här i Växjö har jag märkt. Den värmer min rygg och skiner på den glittrande snön. Jag blickar ut över snömassorna och förundras över att världen kan åstakomma något sådant.
Det sticker till och jag skakar av mig känslan som jag brottas med allt som oftast. Jag ska inte vara här. Jag skulle ha varit någon annan stans. Att saker och ting kan ändras så fort. Att en hel världsbild kan förvrängas på en bråkdels sekund. Glöm det. Tänk på något annat. Jag är bra på att glömma. Det är det jag försöker intala mig själv.

I väntrummet till sjukgymnasten hittar jag en tidning. Och sedan en till, och ytterligare en. Jag läser om resor till exotiska öar, surfingparadis och djungeläventyr. Jag bläddarar bland sidor med bilder på snöklädda alptoppar, åkare i färgglada kläder i färd nedför med pudret sprutande, och jibbproffs som utför saker jag bara kan drömma om.
Jag försvinner in i artiklar om kanotpaddling i strida forsar, bergsbestigning, och toppturer. Personer som cyklar mountainbike, hoppar fallskärm eller vandrar i världens alla hörn.
En röst drar mig snabbt ut ur fantasierna och jag tittar upp med ett viktigt leende. Jag svarar på frågor och låtsas att jag är där. I själva verket är jag någon helt annan stans.

Varför, varför, varför?!! Varför ska det hända? Varför ska det hända mig, och just NU? Livet var härligt här i Mayrhofen. Jag visste vad som gällde och min hjärna kunde på något konstigt sätt koppla av en sekund. Just när jag lever livet i min bubbla ska någonting komma som kracshar hela skiten.

Det var en vanlig solig söndag och jag åkte med R upp till parken på morgonen. De andra skulle komma senare.
Självklart händer det som inte får hända. Jag vägrar att tro det först men när jag känner en stor bula på axeln som inte varit där förut måste jag inse. Axeln är ur led.
Även fast jag inte vill blir det en resa till sportkliniken i Mayrhofen. Resan i liften ner till ambulansen är den värsta resan jag varit med om. När ambulanspersonalen frågar hur ont jag har på en skala mellan 1 - 10 skulle jag kunna skrika rätt ut. "Jävla jubelidiot, fattar du inte!?" Men han gör ju brar sitt jobb så jag håller käften.
Sedan försvinner jag in i morfindimman. Ambulansfärden, och tiden på sjukhuset minns jag mest som lösryckta bilder där jag befinner mig i något grötigt, sluddertillstånd. Men när jag sedan vaknar upp till beskedet "armen i stillhet i tre veckor och sedan röntga om", rasar allt samman. Jag sitter som förstummad. Men jag är ganska bra på att hålla minen.

Nu blir det hemresa. Hopplös. Faild. Jag låtsas att jag tror på ödet. Det här har säkert en mening som leder till något annat sedan. Jag intalar mig själv att det är så det är.

Det finns många roliga saker med bummare. För det första är det sjukt snåla och varenda krona ska vändas på, men spriten tycks tillhöra en annan katergori. Igår morse blev det frallor till frukost då vi skjutsade hem några efter krogen som tog svängen om bageriet. Rolig syn när de kommer utrusande med en förbannad bagare hack i häl!
Idag blev det lite park på morgonen och sedan en sväng ut i off pisten. In i skogen bar det medn jag klarade mig från att fastna i en gran. Här i Mayrhofen tar jag det chill och dagen blir som den kommer.

Internetanvändandet är begränsat. Annars leker livet i Mayrhofen. Säsongskortet är inköpt och jag står på min bräda nästan varje dag. Jag bor med tre trevliga svenskar i en liten stuga på berget. Festande blir det också tillsammans med alla andra svenska säsongare.
Jag stannar så länge pengarna räcker och satsar på att utvecklas något grymt på brädan och bara leva livet!

Wombat city hostel heter platsen där natten tillbringades. Flygresan gick bra och vi lyckades att ta oss in till centrum. Idag har vi sett det mesta som gar att se i Wien. Vi har akt tunnelbanan runt om hela staden, varit inne i kyrkor och uppe i torn. Ikväll tänkte vi testa pa opera(!) Kanske inte riktigt den situationen man kan tänka sig mig i men testa allt var det ju. Det kan bli spännande! Imorgon aker vi vidare Till Mayrhofen, snön och snowboardakendet!