Vinter
Men stoppa bandet, spola tillbaka. Varför krångla till det så mycket? Det är vinter, det är isigt, hårt och jävligt. Fine, då tar vi en mysstund i stallet istället.
Den finast stunden är på kvällen. Då det är mörkt ute och snön ligger tyst och glittrande. Jag hoppar upp på en lurvig rygg och skrittar mellan snötäckta granar under stjärnhimlen. När ånga bildas vid varje andetag och då snön ligger tjock över marken. När jag rider genom den mörka skogen. Det är då vintern är som finast.
Galen
Det kan inte leda till mycket annat än att jag tillslut kommer ligga på golvet och fäkta med knytnävarna. Jag blir galen! Snart skriker jag rätt ut, sparkar, slår. Jag vet inte vad jag vill, OCH jag vill tusen saker på samma gång.
Det som jag har syltat in mig i just nu är Alperna, och kanske främst st Anton.
Tanken att åka neråt och säsonga fanns redan i höstas men vi trodde då att det var försent och slog bort funderingarna. Sedan kom det annat i vägen.
Men tanken på iallafall EN skidvecka har jag inte kunnat slå bort. När det nu börjar närma sig har jag inte en endaste kompis som är inne på den banan. Pengar och tid tryter.
Jag sitter och tittar på bilder och videoklipp, läser bloggar och drömmer mig bort. Jag vill åka dit nu. Och jag vill stanna där resten av säsongen. Kollektivlivet med skidbums, partynätter, galna upptåg och framförallt underbar skid- och snowboardåkning lockar som bara den. Tanken sitter fast i min hjärna och tycks omöjlig att slå bort.
Men, om det var sent innan, borde det ju vara helt åt helvete försent nu. Men samtidigt, vem vet, folk åker kanske hem, byter jobb och har sig. Det borde inte vara omöjligt.
Ingen verkar vara på min ide, och vågar lilla jag åka alldeles ensam? Finns det verkligen jobb?
Men å andra sidan, kunde man trycka in sig i ett boende hos några säsongare, skulle även ett par veckor vara underbart!
Alperna
Jag är galen. Fullkomligt vrickad. Jag sitter och kollar runt lite på olika hemsidor. Tågluffning hit och backpacking dit. Upplevelser och äventyr. Och vad roligt det låter! Jag vill göra allt på samma gång. Nu!
Jag kommer på mig själv när jag sitter och hoppar på stolen. Ta det lugnt. En sak i taget.
Men om jag inte vill ta en sak i taget? Jag blir galen. Vill nu! Ändå sitter jag på röven och stirrar in i skärmen.
Nu ska jag förtusan ta tag i saker och ting. Vi börjar med alperna. Det kliar i fingrarna och spritter i benen. Jag vill känna snön under brädan och vinden som viner när jag svischar nerför pisterna. Det vore såklart roligare om någon kunde och ville följa med. Det verkar vara mycket i vägen. Jag ska i vilket fall åka – på något sätt. Säg till om du vill hänka.
Kanske ett svar
Snön lyser upp mer än vad man tror. Den glittrar och glänser i ljuset av alla stjärnorna. Jag pulsar ut i snön på åkern, i skogskanten. Ånga bildas vid varje andetag. Skogen ligger beckmörk vid sidan av mig. Men snön är vit, lysande och mjuk. Stilla och tyst ligger den där. Den tycks ha kännedom om gåtor av alla de slag, och sjunger ljudlöst sin melodi om svaren på de tusen frågorna.
Jag höjer blicken mot skyn. Sträcker upp armarna mot den välvda kupolen högt, högt där ovanför. Sammetstaket med silverglittret. De tittar ner på mig. De ser mig. Jag vill förstå. Jag vill veta. Jag skriker rakt ut. Min stämma tonar bort och försvinner i det oändliga. Jag sträcker armarna längre och längre upp. Ställer mig på tå. Jag vill omfamna det oändliga med all dess skönhet.
Pulkaåkande
Nu är jobbperioden slut och jag har lämnat Bollerup för den här gången. Det var inte lika hemskt att åka därifrån nu som förra gången. Nu visste jag att jag alltid kan, och kommer att, komma tillbaka igen.
På vägen hem stannade jag i Karlshamn. Ibland måste man bara få släppa allting och bara finnas. Det var tur att jag fick göra det för annars hade det bara varit en tidsfårga innan jag gått under.
Nu är jag hemma igen. Dax att fundera ut vad man ska göra härnäst. Alla förslag virvlar runt i huvudet och inget känns riktigt lockande. Jag vill ha så mycket på samma gång att det blir en omöjlig kombination.
Hur som helst blir jag glad av snö och sol. Riktigt vinterväder! En härlig barbacka tur och en puklfärd hanns med idag. Jasmine var jättepigg och sprang så att snön sprutade på oss där bak i pulkan.
Hej Då Bollerup! För den här gången..
Köpa häst
Jag kan inte släppa tanken om att köpa en häst igen. Jag sitter och tittar på annonser och hittar en massa olika fina hästar. Jag funderar och planerar över hur allting ska gå ihop. Det skulle säkert lösa sig.
Det är skillnad på att rida och ta hand om många olika hästar, och att ha en egen. Tanken att det är någon annans häst finns alltid där, och man kan inte planera och lägga upp träningen exakt som man vill. På ett sätt är det ganska skönt att slippa ha det yttersta ansvaret. Men jag vill liksom ha koll på allt. Foderstat, hur länge hästen är ute i hagen, vad den har för täcke. Ja minsta detalj är viktig. Och bara känslan att det faktiskt är jag som äger min häst.
Men så kommer jag på mig själv när jag sitter och letar sista minuten resor, drömmer om att åka jorden runt, eller hittar ett jobb i Australien som låter lockande. Har man häst kan man inte göra sådana saker. Då har man ett ansvar. Jag tror att jag måste få utlopp för min impulsivitet först, sen kan jag köpa häst.
..
Varför kommer idéerna sent på kvällen, eller på natten? När det är mörkt och stilla och man egentligen ska sova. Det är då tankarna blir till ord som kommer ner på pappret.
Och sen?
Jag gick en promenad i det vackra vädret. Då kom jag till backen vi alltid galopperade uppför innan. Minnena väcktes på nytt. Jag drog lite på munnen när jag tänkte på min lilla energiska studsbollshäst som lätt hade kunnat galoppera tio gånger upp på raken, när de flesta andra blev trötta efter första.
Jag funderade lite på vad jag egentligen gjort från studenten och fram till nu. Jag har farit runt som en idiot till jobb på olika platser. Bollerup, Spanien, Göteborg, Mariefred och sedan Bollerup igen. Nu är detta jobbet snart slut. Vad ska jag ta mig till här näst?
Jag ser hundratals annonser, får massor av jobberbjudanden och nya idéer poppar varje dag upp i mitt huvud. Men, alltid är det något som inte känns rätt. Det finns en massa saker jag kan göra. Men vad vill jag egentligen? Hur går man tillväga när man bestämmer sin framtid om man inte vet vad man vill?
Det enda jag vet är att jag vill ha en egen häst igen. Det vill jag verkligen. Att köpa en häst är inget svårt. Men hur ska resten fungera? När man inte har något jobb, ingen bostad och inte ens vet vad man vill bo eller jobba med. När man inte ens vet om man vill jobba. Även om det inte har fungerat tidigare så fortsätter jag med funderandet. Eller om man kanske skulle testa en ny taktik? Handla utan eftertanke.
Ibland saknar jag tiden som var. Då man hade ett tydligt mål och en
struktur att följa. Men tydligen var det bara på låtsas. Loppan<3
Unghästarna
Det är roligt att jobba med unghästar. Allting är nytt för dem och de har inga tidigare erfarenheter. Uppgiften blir att vägleda dem rätt.
Vi hjälper Hans lite med unghästarna. Löshoppade dem igår och red idag. Hans har en sådan härlig inställning. Han gör ingen stor grej av saker och ting, och är lugn och metodisk.
Det är ofta man ser folk som hela tiden verkar vara på helspänn för vad som kan hända. De undviker saker och behandlar hästen som en tickande bomb som kan explodera vilken sekund som helst. Inte konstigt att hästarna blir spända och att olyckorna kommer.
Nu menar jag inte att man ska strunta i säkerheten. Självklart ska man vara försiktig och medveten om saker som kan hända. Men istället för att försöka undvika vissa situationer – vänj hästen vid dem. Var lugn och självsäker och visa hästen att situationen inte är farligt. Detta gör att du får en lugnare och tryggare häst i alla lägen.
Camomill och Hera på bete i sommras
Belle som blev mitt offer idag
Vinterdag
Det tog emot att släpa sig upp imorse. Trots kyla och nästan – 15 grader så ska man upp. Efter tio minuter ute var kinder och näsa bortdomnade. Då väntade ytterligare sex timmars jobb ute i kylan.
Men vilken morgon! Jag förundras över att det kan vara så vackert. De första strålarna letade sig fram och reflekterade sig i frosten. Det röda morgonljuset färgade världen i de vackraste färger och skvallrade om en dag med strålande sol.
Det är lite tröttsamt att stallarna inte är byggda för att klara sådan kyla. Vattenkopparna i körstallet har redan frusit så det blev till att kånka vatten. Övriga stall var på gränsen till att frysa vilket betydde att hästarna bara fick komma ut medan vi mockade. Jag tycker synd om dem att de behöver stå inne en sådan fantastisk dag.
Efter jobbet körde jag och Madde en sväng till stranden i Ystad.
Färgerna leker i mitt synfält. För en stund får mina lungor plats.
Jag andas.
Jag och Madde<3
Tänk vad naturen kan åstakomma. Konstverk. Underverk.
Längtan
Stranden i Ystad
Vinterkväll
Kylan biter i kinderna. Jag och Madde går mellan stallarna. Hästarna ska ha sitt kvällsensilage. När det rofyllda tuggandet fyller stallet släcker vi lampan och återvänder ut igen.
Ett tunt, tunt lager av snö täcker marken. En himmel full av gnistrande stjärnor. En blekgul måne som vänligt blickar ner på oss. Följer vår vandring i vintermörkret. Skuggor sträcker sig längst marken, men månen lyser upp med sitt vackra sken. Sänker sin mystiska slöja över världen.
Nyårslöfte
Nu är det ett nytt år. Ett slut på det gamla och en början på något nytt. Man avger sitt nyårslöfte. Försäkrar sig om att det ska bli en förändring, mot det bättre.
Nu ska jag bli smal, börja träna, börja äta nyttigt och sluta äta godis. Jag ska bli trevlig och social och jag ska förändra min inställning.
Året är en uppfinning, av oss. Månaderna, dagarna och timmarna är alla verktyg för att dela in tiden i fack. För att tillfredsställa människans kontrollbehov.
När klockan slår 12 och det nya året rings in börjar något nytt. Då ska vi alla bli bättre människor.
Men varför inte ha den strävan hela tiden? Vill man något ser man till att få det fixat, annars kan man likaväl strunta i det. Det kommer en ny timme. Varje minut, varje sekund är något nytt. Men varför ska man förändra?
Njut istället över de nya ögonblicken. Upplev alla de där minuterna och sekunderna. Låt dig i varje nytt andetag insupa känslan att vara – just du. Känn varje slag ditt hjärta gör och lev livet som den du är.
Satt och tittade igenom mina bilder. Det kom som en hård stöt. Sedan
nästan lite vemod. Jag saknar dig! Fina Carambola.
Allt vi gjorde tillsammans och vad mycket vi lärde varann. En tid som
aldrig kommer igen. Som allt annat. Men snartsnartsnart ska jag hälsa på
dig!
2009 - året som var.
Magic. Fina, knepiga Maggan. Alla kvällar jag kom hem, förtvivlad över allt som inte fungerat. Arg på mig själv för att jag inte klarat det. Så som jag kämpade. Men när de gick bra. De små stunderna då allting faktiskt började fungera, då det klaffade. Då rusade glädjen upp igenom mig och sprutade ut som en galen vårflod. Stunder att leva på, och att tänka tillbaka till i vardagsjobbet.
Magic åkte tillbaka till sin ägare på våren 2009 efter att ha varit hos mig i nästan två år. När jag tänker tillbaka på tiden inser jag hur mycket jag faktiskt lärde mig och vad roligt vi hade ändå.
Fina Magic
Terränghoppning
Hästshowen 2009
Inte för att det just hör till året 2009, men värt att nämnas är det ändå. Team utbygget med härlig gemenskap och viktiga samtal så man bara måste stanna kvar i stallet en liten stund till. Läxorna kan ju alltid vänta..
Rosetten power är även det något oförglömligt. Att skratta så man kiknar, att sitta i soffan i timmar, utan att göra någonting. Galna fester. Minnen för livet!
Rosetten<3
Rosettengänget! Eller ja, småttingarna saknas:P
Galenheter är alltid roligt. Fester blev det endel och köpenhamsresan var på ett sätt ett spännande äventyr.
Något annat som hände var att vi blev utslängda från Bollerup! Ganska tråkigt och oturligt till en början, men det byttes sedan ut till något roligt och lite spännande. Ibland får man vara lite busig och regler drösar det av så man kan ju inte hålla sig till alla.. En vanlig matkniv är ganska bra när man vill öppna ett fönster utifrån.
På Köpenhamnsresan blev det självklart ett besök i Christiania
Fest
I april bar det av till Alperna, De 2 Alpes i Frankrike närmare bestämt. Sjukt roligt och något som definitivt måste göras om!
Jag längrar längtar längtar efter att få åka igen!
En viktig sak som inte får glömmas är Loppan. Vilken tur att jag valde att läsa unghästkursen och att jag fick arbeta med denna fina unghäst. En ful gänglig ankunge som fortfarande utvecklas mot den vackra svan hon en dag kommer att bli. Kursen var rolig och lärorik. Vi kämpade fram mot treårstestet tillsammans och vilket bra resultat det blev ändå!
Lorraine f 2006 e. Londonderry, Mistress - Master
Loppan min fina vän
Studentveckan blev galen och fantastisk. Men på samma gång den värsta veckan i mitt liv.
Studentdagen likaså. Jag gick runt som i en dimma, samtidigt kunde jag inte låta bli att le i vetskapen att jag faktiskt skulle bli, fri.
Att ta studenten från en internatskola är inte samma sak som att ta studenten från vilken skola som helst. I tre år hade vi, systrar och bröder, levt i våran lilla värld. I vår bubbla med ett skyddande skikt mot omvärlden. Man hade alltid någon att gå till, småprata med eller tjata på. Nu skulle vi splittras, testa våra vingar i stora världen.
Studenten
Efter någon vecka åtevände jag igen, så lätt är det inte att klippa banden. Men den här gången för jobb. Det blev en rolig och lärorik sommar. Mycket roligt jobb med hästarna och andra roliga saker också för den delen. På ett sätt kände jag mig lite normal, jag hade ett hem, ett jobb, en fritid. Det var en bra tid, men som allt annat tog även den slut.
Sunshine på sommarbete
Vi fastnade i en kohage. Nicole ligger på tutan utan att korkskallarna
rör sig en millimeter:P
I September lämnade vi tre landet. Mot Spanien bar det med tanken att jobba där i nästan ett år. Det blir sällan som man tänkt sig och efter bara två månader kom hemfärden. För att göra en lång historia kort är det ingen som pallar med slavjobb närmare dygnet runt. När man varken får uppskattning eller någonting annat för det. När man dessutom mår illa och det gräver i magen varje gång man ser sin arbetsgivare arbeta med en häst känns det inte riktigt hållbart. Det blev att återvända till det kalla novembervädret i Sverige igen.
Däremot lärde man sig ändå ett och annat och att ha jobat i ett annat land är en erfarenhet.
Lilla vackra Valentina
Hemma i Sverigen kom alla tankarna flygande igen. Vad skulle jag nu ta mig till? Världen låg framför mina fötter, samtidigt såg jag ingen mening i någonting. Försökte strukturera och sortera. Komma fram till svar och lösningar. Jag åkte på två olika provjobb som inget av dem var helt rätt.
Så blev det att jag igen återvände till barndomsvärlden Bollerup. Men saker förändras och det är inte som det var då. Jag funderar fortfarande på vad jag ska ta mig till. Med det avlsutas det gågna året. Nu börjar någonting nytt.
Jag ska öppna min nya kalender med namnet "Inspriation." Sidorna ska täckas med ord om funderingar och tankar, och alla nya galenheter jag hittar på. Jag letar vidare efter det konkreta svar jag vet inte existerar. Jag kliver in på den nya orörda marken med stora steg.
Vatten är vackert och mystiskt. De följer alltid sin väg, har en strävan
och ett mål. Men tänk vad många olika vägar de har att välja emellan.
Det blev en juldagskväll på Tingvalla
Hästjobb betyder oregelbundna tider, sena kvällar, tidiga morgnar, dåligt betalt och helgjobb. Nu ska jag säga att Bollerup är ett ovanligt bra hästjobb men jobba på helgen får man ändå göra. Om man nu vill ut och festa är det lite knepigt.
Jag hade egentligen ingen alls lust och var fruktansvärt trött men samtidigt kan det vara skönt att komma iväg och göra något annat ibland. Och tingvalla på juldagen är nästan tradition, men det är en annan historia.
Det var en bra kväll och det var roligt att träffa folk. Att man sedan sover knappt två timmar för att sedan jobba 10 utan rast är en annan femma. Det är så det är och man lever bara en gång!
Juletider
Det är den 24 december idag. Alla ville iväg så fort som möjligt från jobbet. Jag hade ingen brådska. Vi var lediga en stund på eftermiddagen. Jag somnade framför Kalle Anka.
När jag senare gick till ridhuset var det tomt på området. När och Sonata klampade fram genom snöslasket tänkte jag på alla andra. Kanske öppnar de sina julklappar nu. Eller äter julmat. Eller sitter samlade runt bordet med ett familjespel.
Jag struntar i julen. Jag struntar i julmat, jultomte och gran. Jag struntar i fjantigt glitter och pråliga julkulor. Jag orkar inte koka knäck eller baka pepparkakor. Jag klarar mig utan allt jultrams. Jag bryr mig inte. Det är det jag säger.
Det är mycket jobb nu framöver. Det är bra för ekonomin. Men jag är trött, slutkörd. Jag varken hinner eller orkar göra något annat. Jag hinner inte fundera riktigt lika mycket heller.
Hur som helst är julen en tid då man ska vara snäll. Umgås med familj och vänner, och tänka på de som man kanske inte träffat på länge. Jag sänder en tanke till gamla och nya vänner. Vänner jag inte träffat på länge och vänner jag träffar dagligen. Tack för att ni finns! Ha en trevlig jul!
Fan
Snölekar
Klockan 7 imorse lämnade vi inomhusvärmen och pulsade ut i snön. När vi sedan kom innanför dörren vid halv 5 tiden, utan att ha suttit ner en minut på hela dagen, var vi tvugna att kompensera vår nyttighet med att åka och handla lite.
Först hade vi tänkt att vara lite juliga och baka kola och knäck, men när vi kom fram till hur mycket ingredienser som behövde inhandlas och vilket jobb det är innan man får ett ätbart resultat så slopades ideen snabbt. Istället blev det den vanliga chokladen, mycket enklare. Jag och Madde har nog ganska dåligt inflytande på varandra. Vi busade lite idag, men det får man göra ibland. Hur som helst slutade kvällen som en riktig slappekväll, men vi tar nya tag imorgon.
Nu är skåne täckt av snö och det inbjuder självklart till vissa saker. Idag lånade vi Pami och ett par miniskidor och sedan var det full fart.
Hans in action!;)
Metervis med snö!
Det finns vackra verkligheter. Även fast jag är dödstrött och kroppen mör efter arbetsdagen, somnar jag med ett leende på läpparna.